Här kommer en rykande färsk rapport från mitt uppdrag om att göra intressanta saker. Denna fick jag ganska mycket gratis eftersom det är en arbetsuppgift. Dock är det något jag gör för första gången och jag tycker själv att det ska bli intressant.

I mitt jobb har jag precis planerat en personalkonferens som går av stapeln imorgon. Som arbetsledare ligger det på mig att hitta på bra och roliga teambuildingövningar, problemet är bara att jag aldrig tyckt att en teambuildingövning varit varken särskilt bra eller rolig. I och med det har jag alltså mött min svåraste uppgift sedan jag började på detta jobb.

Detta kan mycket väl bero på att jag är en tråkig och bitter person, men vid alla tillfällen jag varit med om gruppövningar har det varit så oerhört tydligt hur ledaren har en plan som vederbörande själv tycker är fantastiskt rolig och säkerligen har klurat i evigheter på. Sen presenteras upplägget stolt likt en fågelunge som för första gången ska flyga och resultatet inväntas förväntansfullt. Med samma likhet faller det också allt som oftast ganska platt. Då kan en tycka att det bara är att öva och slipa lite på tekniken så ska det nog gå bra till slut. Men det gör ju inte det.

Jag kan inte erminna mig hur många gånger jag fått utstå klassikern där gruppen ska ställa sig på en rad efter olika ordningar utan att prata med varandra. Vad övningens egentliga syfte förstår jag inte, men VARJE gång har det resulterat i ett lite stelt vaggande längs linjen och några nervösa fniss. Övningen går ofta väldigt fort och sen får gruppen ett stort grattis för att de förstått att det går bra att visa med fingrarna hur gammal en är och ställa sig i ledet. Om syftet med denna övning är att tänka utanför boxen är det en urusel övning. Att räkna på fingrarna är inte särskilt nytänkande (barn räknar så) och att ställa in sig i ett led är generellt ingenting jag brukar uppmuntra.

Visst finns det övningar jag uppskattat, ofta är de ganska fysiska och jag skulle gärna ägna en teambuildingdag åt gyttjebrottning eller bootcamp. För det tycker jag är kul. Problemet är bara att inte alla andra tycker det. Det absolut värsta jag skulle kunna tänka mig att göra är att genomgå ett musikquiz eller para ihop skådespelare med rätt film. Det ligger nämligen helt utanför min intressezon (jag uppskattar musik, men ser inget annat syfte med att komma ihåg vad artister heter än till att kunna hitta deras låtar på spotify) och jag tror det är här problemet med alla dessa övningar ligger, det är liksom inte kul om man inte tycker det är kul.

Så imorgon ska jag alltså som stolt mamma kasta ut min första fågelunge med förhoppningen att den ska kunna flyga från första vingslaget, teambuilda som aldrig förr och övervinna min egen skepsis. Det ska bli intressant.